(Text skriven 1983 - Röd text = tillägg 2006)

" Juli 1981. Högsommar.
Festival of Fools i Köpenhamn.
Möten, diskussioner - nya kontakter.
I Stockholm har under våren fyra fria grupper splittrats. De drivande i dessa grupperna (Färgeriet, Allakan, Sydteatern, Offside) söker nya medlemmar - och finner varandra. I augusti bildas Teater Sargasso.

En första plattform:
* Att arbeta för att finna en skådespelarträning, baserad på medlemmarnas erfarenhet och utvecklad genom samarbete med pedagoger.
* Att arbeta medstora uppsättningar, för att kunna utnyttja alla möjligheter detta öppnar.
* Att formmässigt söka förutsättningslöst bland de olika genreer som idag existerar, på jakt efter en starkt visuell teater, rik på former, som även ska utnyttja röstens möjligheter.
* Att i initialskedet främst rikta oss till en vuxen publik

Augusti 1981
Arbetet inleddes med en redovisning av de olika gruppernas träning. Augusto Cabrera utses till regissör för den första uppsättningen

DET FöRSTA åRET (81 - 82)
De grundläggande verktygen inom teatern är kroppen, rösten samt masken. Därtill kommer senare text, ljus, musik samt scenografi.
De första årens arbete var inriktat främst på de fysiska uttrycksmöjligheterna, dvs kroppens direkta bildspråk.
För detta etablerades kontakt med Odin Teatret,dels genom att Augusto Cabrera genomgick ett regiseminarium i Holstebro,dels genom en workshop med Francis Pardeilhan i fysisk skådespelarträning.De erfarenheter som gjordes genom detta kombinerades med gruppens egna erfarenheter i en daglig träning. Från november 81, när gruppen gick över till 40 timmars arbetsvecka, påbörjades så den första produktionen.

På FLYKT FRåN DEN TID....
Temat var rädsla. Rädsla som förlamade människor tills det de fruktade inträffade. Atombombskrig, pest, otrohet,mobbning. Från det stora till det lilla, igår och idag.
Med utgångspunkt från Artaud, Tuchmann, Brueghel och dagstidningar växte idén. En resa från en modern katastrof till en förgången, för att finna en väg att attackera sin egen rädsla.
Ett långt arbete tog vid. Att sammansmälta alla idéer, formspråk, att rannsaka oss själva. Texten växte fram under arbetet, nedtecknad eller skriven av Mats Blückert. (Jag vet inte varför det inte nämns här, men grunden var ett förslag av Annelie Dahl att dramatisera Doris Lessings "Giftermålen mellan Zonerna Tre, Fyra och Fem", som jag sedan, via en grundlig läsning av ett schema för en föreställning av Living Theatre omvandlade till en grundstruktur). Musiken gjordes av Rickard Günther och Marie-Louise Elwin. Nästan helt utan produktionsresurser växte föreställningen fram, rik och mångfacetterad i sitt form- och bildspråk.
Den 7 maj 1982 hade Teater Sargasso sin första premiär.
(Noteringar i marginalen: Scenen utgjordes av ett stycke byggpressening som med hjälp av käppar kunde vändas, bli tak osv. Denna skars ut vid ett bygge en sen natt. Vi funderade nog aldrig på möjligheten att köpa den. I inledningen brändes människohår i ett rökelsekar. Vi "sponsrades" med hår av en frisör någon kände.
Till premiären föreslog Birgir att det enda raka var att bjuda in Alice Timander, vilket gjordes - och hon kom! Heder åt henne - det kändes häftigt.
Slutligen: Vi spelade på Kulturama Hornstull. Vi började med att komma in från entrén (alla utom Annelie) Enda vägen runt från backstage till entré var att springa ut på baksidan, springa runt kvarteret och sedan släppas in av biljettkassören. Efter några föreställningar bytte vi kassör, som, förutom att ta betalt och släppa in publik även skulle 1/ Släppa in oss 2/Stänga av fläkten som gick för att vi brände människohår (se ovan). Den nye glömde det där med att släppa in oss och gick för att stänga av fläkten. Vi sprang runt och fann en låst dörr. Vi bankade och hojtade. Till slut kom en i publiken ut, såg oss och ropade in i lokalen: "Skådespelarna är utelåsta!" Kassören kom springande, öppnade och spelet började. Efteråt kom en vän till någon av oss fram och sa frågande:
"Fantastisk pjäs, jag förstod allt ni ville säga, utom den där biten i början med skådespelarna är utelåsta... vad menade ni med den?)
SOMMAREN 82
Ny grupp, okänt namn, en recension i Stockholmstidningen. Att sälja pjäsen ute i landet var omöjligt. Flera förslag diskuterades. Vi ville spela.
Vi fastnade för en nordisk turné. (I mångt och mycket Birgir Edvardssons idé och producentarbete)
Utan något ekonomiskt stöd klämde gruppen in sig i en Mercedesbuss tillsammans med bagage och rekvisita. Vi spelade i Oslo, på Färöarna och runt hela Island, i städer och i små fiskebyar, där vi var det första utländska teatergästspelet någonsin.
Efter en månad av övernattning i gymnastiksalar och vidbränd gröt till middag återkom vi till Stockholm, trötta, panka men med mängder av erfarenhet.
Och med namnet på vår nästa uppsättning i bagaget: "Yerma".
(Mycket kan sägas om Islandsturnén... Oslospelningen på discoteket, bensinstoppet innan Bergen, chokladspaghettin, den djupfrysta plattfisken, facklan som drog igång brandlarmet och spelningen på fängelset i Dal. I mina ögon är det ett gott råd till en ny grupp: köp 25kg spaghetti och ge er utomlands och spela och kom tillbaks erfarna och med *ta-da* utländska recensioner. Jag läste Yerma under turnén, det var mitt förslag och alla var inte lyckliga - men jag älskar stycket djupt och innerligt än i denna dag)
DET ANDRA åRET (82-83)
Efter sommaren inleddes arbetet med ett gästspel; Malco Oliveiros från Cuatrotablas, Peru, ledde en offentlig workshop, arbetade med gruppen och gav tre föreställningar.
Själva arbetade vi för att hitta en spellokal för "På flykt..", att hitta en regissör till "Yerma" och efter en ny lokal, då våra gamla lokaler påLövholmsvägen 10-12 skulle rivas. För "På flykt.." hittade vi Torpedverkstaden, som just öppnats för teaterverksamhet, och med hjälp av ett mindre bidrag från Stockholms kulturnämnd, blev vi den grupp som invigde denna lokal för offentlig verksamhet. I samband med detta fann vi både regissör och lokal: Pia forsgren anställdes för produktionen av "Yerma" och gruppen flyttade ut till Mälarhöjden.
"YERMA" - EN PASSION MED FöRHINDER
Vi valde "Yerma", bortsett från vår förälskelse i texten, mycket för att få tillfälle att utveckla vårt röst- och textarbete. Valet av Yerma var inte enigt - faktum är att det skapade den första sprickan i gruppen - Annika Silkeberg var emot valet och lämnade sedan gruppen efter produktionen. I enlighet med detta inleddes arbetet i november 1982 med en workshop med Joseph Clark från Roy Hart Theatre.
För det fortsatta arbetet anställdes tre nya skådespelare: Ola Sanderfelt, Cecilia Ahl och Annika Renck, samt en ljustekniker, Dan Jörgensen.
Men "Yerma", som även senare drabbats av katastrofer, började även med en sådan. Pia Forsgren blev allvarligt sjuk och lades in på sjukhus. För att klara gruppen sattes "På flykt.." upp igen och spelades på Kulturhuset och på en festival i Bologna. När vi återkom var Pia fortfarande inte bra. Vi bjöd då in Nelia Veksel från Israel och anordnade en intern och en offentlig workshop med henne kring Thechovs "Tre systrar". Vi beslöt därefter att börja repetera "Yerma" från augusti.
I samband med detta slutade Annika Renck och ersattes av Bodil Lagerås.
TREDJE åRET (83-84)
En oerhörd kraftansträngning. Samarbete med Nelia Veksel och Joseph Clark. Två och en halv månads oavlönat arbete på mer än heltid. En ansträngning som gav resultat: Press- och publiksuccé. Fullsatta hus på Kulturhuset. Spelningar runt om Stockholm och t.o.m. en såld spelning ute i landet. (Mora)
Men allt har sitt pris. överansträngningen gjorde sig märkbar - och de sista spelningarna det året fick ställas in pga sjukdom. För att följas av fler sjukdomar och ett olyckligt fall i början av året.
Men som grupp har vi nu fått styrfart; trots olyckor och dålig ekonomi lyckades vi genomföra ett stort projekt om masker i teater, folkfest och ritual påEtnografiska Museet med gästspelav Temps Fort Theatre. Och Yerma har nypremiär på Torpedverkstaden den 22a mars.
Och nästa uppsättning är under planering -
"Moliere eller Hycklarnas sammansvärjning" av Mikhail Bulgakov i regi av Nelia Veksel.
Dessutom arbetar enskilda medlemmar inom gruppen på mindre produktioner.