I en av Ekebys flyglar bodde hennes tolv kavaljerer, män utan hem eller yrke, halvt förolyckade existenser, adelsmän och pensionerade officerare, de flesta med ett dunkelt förflutet, men alla tolv riddare av äventyret, bägaren och galanteriet.
Enligt traditionen firade de julnatten i brukets gamla smedja och vid midnatt kallade en av dem, den avsatte prästen Gösta Berling, "den trettonde", den behornade potentaten själv att vara välkommen i deras lag. Han kommer i eld och flammor ur hässjan och visar sig vara den elaka brukspatronen Sintram, allmänt avskydd för sin skarpa och gemena tunga. Gösta Berling hade varit en präst med talets gåva men han hade supit ner sig, och vid en biskopsvisitation ställde han till skandal i kyrkan. Nu var han avsatt, och efter att ha irrat runt på vägarna i Värmland hade han kommit till Ekeby och fått stanna där. Dessförinnan hade han en tid varit informator åt den unga Ebba Dohna på Borg, men hon hade förälskat sig i honom utan att veta vem han var. När hon äntligen fick veta det och han samtidigt tvingades lämna Borg, blev hon så förtvivlad att hon började tyna bort och snart dog.
Ebba Dohnas bror, den högfärdige och inbilske Henrik, hade gift sig i Italien med den unga, vackra Elisabeth, med vilken han nu var på hemväg till Borg.
Genast efter hemkomsten blev de jämte Henriks mor, grevinnan Märtha Dohna, bjudna till Ekeby på fest. Där var också den mäktige brukspatronen Melchior Sinclaire med hustrun Gustafva och den vackra dottern Marianne.
Det blev en glad och uppsluppen fest, där kavaljererna hyllade den vackra Elisabeth och bar henne i gullstol runt salen, medan Sintram spred sitt lömska gift.
I förtvivlan över vad som hänt Ebba Dohna vill Gösta Berling ta sitt liv, men han räddas av majorskan, som berättar om den stora tragedin i sitt liv, när hon av sin mor tvingades överge den man hon älskade och gifta sig med majoren Samzelius. Nu har hon t o m avvisat sin mor, som förbannat henne. "Livet måste levas", slutar majorskan, "det är bara att stryka över och gå vidare!"
Och det glada livet går vidare på Ekeby, där den ena festen avlöser den andra. Gösta Berling och Marianne Sinclaire uppför en "levande tablå", som slutar med att hon -- utanför tablåns ram -- kysser honom just som ridån åter går upp. Alla tror det hör till tablån men den elake Sintram låter Mariannes far, Melchior, veta rätta sammanhanget. Denne blir ursinnig och kör hem utan henne.
Vid middagen retar Sintram upp en av kavaljererna, Christian Bergh, så att denne obetänksamt vräker ur sig något som skvallret länge gått om: Ekeby och de andra bruken har Samzelius fått av majorskans förre älskare, den man hon tvingades överge.
Det blir stor skandal. Samzelius, som försäkrar att han inget visste om det, driver bort henne från Ekeby. Så går hennes mors förbannelse i uppfyllelse.
Ekeby kan han inte skänka bort, men han överlämnar det till kavaljererna -- att skötas på kavaljersmanér, dvs låta det gå sin undergång till mötes.
