Unge studenten Mauritz Fristedt, borgmästarens son, har blivit innerligt förälskad i bagardottern Anne-Marie Ehinger, hon som kallas Dunungen. Förbindelsen uppfattas i staden som en mesallians, men borgmästarn ger sitt bifall till förlovningen, eftersom Mauritz i utbyte lovar att försöka pracka på onkel Teodor en packe värdelösa aktier som pappan vill bli av med. Det är till den rike gamle ungkarlen onkel Teodor som Mauritz och Anne-Marie ska fara på sin förlovningsresa.
Onkel Teodor bor på herrgården Bohult och tar emot de nyförlovade med hela sitt gårdsfolk. Han visar sig vara en barsk och ohyvlad karl, och den blyga Anne-Marie förstår inte att han kan behandla hennes älskade Mauritz så ohyfsat som han gör. Så småningom märker hon emellertid till sin förvåning att hon blir alltmer fästad vid den äldre mannen. Att tillgivenheten är ömsesidig är tydligt.
När det så bjuds till bal på Bohult, beter sig onkel Teodor märkligt, berusar sig häftigt och förefaller vilja dränka en stor sorg. Anne-Marie grips av medlidande och känner sin tillgivenhet växa, i synnerhet som Mauritz behandlar henne överlägset och kärlekslöst.
Efter ett samtal med sin moder, bergsrådinnan, beslutar onkel Teodor att han ska ge Mauritz den eftertraktade platsen som förvaltare på Laxåhyttan, förutsatt att Mauritz också gifter sig med Anne-Marie. Därmed hoppas onkel Teodor att hans egna böjelser för Dunungen ska svalna. När nu onkeln visat sig så generös passar Mauritz på att komma fram med de värdelösa aktierna och föreslå Teodor ett köp. Men inför denna trolöshet lossnar allt inom Anne-Marie och hon förhindrar affären. Mauritz blir därvid så rasande att han förgår sig mot henne. Hon söker skydd i onkel Teodors öppna famn, och där får hon stanna, vad Mauritz än har för synpunkter på saken.
