FAMILJENS TRADITIONER

Familjens traditioner, är en svensk film från 1920 i regi av Rune Carlsten. Filmen premiärvisades 6 december 1920. Filmen spelades in vid Skandiaateljén på Långängen i Stockholm med exteriörer från godset Råbelöv i Skåne och Ludvika av Raoul Reynols. Som förlaga har man Einar Fröbergs pjäs Disciplin som uruppfördes på Dramatiska teatern 1911.

Unge baronen Robert på Valla blir på en motorcykelfärd förälskad i den avlägsna släktingen Helga och gifter sig med henne. Hon känner sig emellertid föga uppskattad och hålls på plats bland annat av gamla tant Frederique. Först när svärfadern gamle baron Stenklo dör och Robert blir herre på godset börjar hon andas ut och kastar sig ut i en virvel av nöjen. Maken bereder henne inte mycket nöje och försummar henne.
Helga blir livligt uppvaktad av godsägaren Sixten Borgman, en uppkomlingstyp som vid ett besök på kapplöpningarna övertalar henne att hålla vad: han lånar henne pengar och hon skriver ett kvitto. Helga förlorar pengarna, och på den efterföljande balen passar godsägaren på att förgå sig mot henne.  Genom förmedling av den intriganta tant Frederique kommer historien till Roberts kännedom och han tar mycket illa vid sig över att Helga lånat pengar av en främmande herre. Äktenskapet blir efter detta mycket kyligt, och Helgas tillvaro än mer förtvivlad än tidigare.
Roberts yngre bror, Ernst, har sedan länge svärmat för Helga och ser nu med indignation hur hon behandlas av sin make. Ernst är samtidigt mycket betagen i den ljuva prostdottern Inga Lidner. När familjen Stenklo gästar prosten Lidner för kräftfiske inträffar en serie dramatiska händelser. Ernst och Inga blir osams. Robert uppträder obehärskat mot Helga. Helga söker tröst hos Ernst. Skogsbrand bryter ut på godsets ägor och Robert måste ut och leda släckningsarbetet.
När Robert på natten återvänder hem och söker upp sin hustru för att be henne om förlåtelse finner han sin bror gömd i hennes sovalkov. Situationen är på väg att leda till den djupaste olycka, när husets trotjänare, gamle Bergqvist, dristar sig att ingripa. Genom dörren har han hört hur Helga talat Ernst tillrätta och förklarat, att hon älskade sin make och aldrig kunde svika honom. Bergqvist påminner också Robert om dennes löfte till sin far: att alltid vara ett stöd för sin bror.
Efter denna uppgörelse blir allt gott igen på godset. Familjens traditioner vårdas som förr, men inte längre som en tung plikt utan i kärlek.

AE 185  Gösta Ekman och Mary Johnson 

AE186 John Ekman och Tora Teje

AE187

AE188 Mary Johnson

AE189 Mary Johnson och Gösta Ekman


AE190

AE191  Tora Teje och Gösta Ekman

AE192  Mary Johnson, Gösta Ekman, Sven Bergvall och Carl Brovallius