Det här är kanske internt, men för kalenderbitarna, så...........
ett stycke teaterhistoria som ni aldrig kommer få läsa någon annanstans :-)
välkommen till en värld där affischer & broschyrer handtextades, skrevs på maskin eller gjordes med gnuggisar.....

Början
Fram till ca 1979 - 80 hade jag aldrig gått på en teaterlektion, den enda föreställning jag minns att jag sett var "Den goda människan från Sechuan" på Stadsteatern (med Lena Granhagen), genom skolan, och jag hade aldrig funderat på teater som något för mig. 1981 startade Teater Sargasso. Det gick fort....
Jag sökte däremot något som gav mening - och eftersom det första jag kom att tänka på var politiken, så provade jag att gå med i Kommunistisk Ungdom Södermalm.
Efter ett tag började KU att arbeta på att organisera den första Tantofestivalen och jag kom att hamna in i det arbetet. Snart fann jag dock att utrymmet för en glad kreatör var ytterst begränsat så jag hoppade av och sökte mig istället till den första Söderfestivalen och där hänvisades jag till att arbeta med gatuteatergruppen, som bl.a. innehäll medlemmar från Jordcirkus.
Söderfestivalen/ Mullvaden
Vi genomförde en gatuteaterföreställning, och, även om jag var tveksam till ett och annat vad gällde Mullvaden så beslöt jag mig att  flytta in i Sveriges största ockupation av rivningshotade hus. Jag kom senare att även bo på Järnet, arbeta med Hagagruppen och ha en del arbete med Alternativ Stad. Hursomhelst så arrangerade Mullvaden som en del av sitt försvar Mullvadsoperan, som skrevs av Erkki Lappalainen.Jag tonsatte en liten slinga (Villigt, ovilligt, bonden drog till staden...) och spelade elak byråkrat. Efter stormningen gjorde vi en nordisk turné med Mullvadsoperan (Malmö, Christiania, Helsingborg, Göteborg, Oslo, Stockholm Cirkus).
Ur detta föddes en mycket lös gruppering som kallade sig Mullkraft - vi spelade på Sergels Torg, Mariahissen, brigadmålningen av Hornsgatspuckeln, Helsingfors och vid en alternativkonferens i Wien.
Gyckna Bla! / Ananasteatern
Vid spelningen på Sergels Torg blev jag kontaktad av en kvinna som drev Teaterhuset i Nacka (som också en gång hade arrangerat den första workshopen med Chris Torch i Sverige) som hade en pjäs och en motspelerska och ville ha med mig i den. Pjäsen var Anton och Maria av Slas och motspelerskan var Gabriella Hagelberg.
Vi slet och improviserade med stycket men kom ingen vart. Jag började som alternativ bearbeta en bok som jag var djupt fascinerad av och Gabriella skissade upp en indiansaga som vi skulle göra barnteater av. Nånstans här lämnade vi Teaterhuset Nacka, döpte oss till Gyckna Bla, blev ihop, jobbade ett tag på en vind nära Hornstull och kom att närma oss en krets av människor som arbetade genom NBVs Teaterverkstad och som hade många kopplingar till ett kollektiv som Gabriella hade bott i. På Teaterverkstaden fanns Olav Andersen, Mats Flinck, Rickard Günther, i kollektivet bodde (om jag minns rätt) Olav Andersen, Birgir Edvardsson och några till.
Vår scendebut var ett sidojobb - att läsa dikter med en chilensk musik/kulturgrupp som hette Amaranto. Jag tror vi gjorde 2 - 3 spelningar.
NBV-festivalen
Men nu kom det som var 1980 års stora begivenhet: NBV-festivalen i Stockholm. Vi repade på på vinden i Hornstull, den första som fick se våra ansträngningar var Mats Flinck, som jag minns det var han inte alldeles entusiastisk. Hursomhelst, jag blev ombedd att göra affischen, först gjorde jag en skiss, sen snodde jag en förlaga och då blev det så här. Och vi uppträdde och vi vann och blev uttagna att åka till Wendelsberg och den nationella festivalen. Det blev lite konstigt. Vi vann med "En vanlig människa", men eftersom vi ändå åkte fick vi även visa "Månens ögon".  (alt affisch) .Eftersom det fanns en föreställning som var jämbördig med "En vanlig människa" men mycket bättre än "Månens ögon, så fick även den efter viss palaver åka med - det var "Sagan om tanten" av Olav Andersen, med Mats Flinck och Rickard Günther.
Hursomhelst, vi fick hyfsad men lite konsternerad kritik av Einar Bergvin, Hans Stertman och Claes Englund för vår pjäs, men inte speciellt upplyftande kritik av Einar Bergvin, Hans Stertman och Claes Englund för barnpjäsen.
Så, hur gå vidare? Vi döpte oss till Ananasteatern (tänk Majakovski), spelade på ett dagis i Högdalen och på en miniscen på Sveavägen. Jag började läsa Teatervetenskap på Universitetet tillsammans med ett gäng kulturtanter och en som också var ung, sökande och på väg, Annika Silkeberg.

Då dök kursen "Skådespelaren i gruppteatern" (6 okt - 21 dec 1980) av Teater Scharazad upp, och det var mitt första möte med teater på allvar

En vanlig människa

Sagan om månens ögon

Skådespelaren i gruppteatern

Mats & Wilhelm Carlsson

I logen...ovan  t.v. Maria Ericsson, i mask t.h. Birgir Edvardsson

Jag tycker om bilden för den innehåller såmycket lyssnande och uppmärksamhet - AITA seminariet - möte jazzmusiker/ japansk musiker Längst bak Wilhelm Carlsson, i mitten Birgir Edvardsson, Mats näst längst t.h.